victoriaeidenvall

- Are you tired?

- No, I´m thirsty.

Rättade lillasysters engelska idag och skrattade halvt ihjäl mig åt vissa meningar som fanns i häftet. Inte som hon gjort fel, utan som häftet hade. Det var så ologiskt liksom. Och så kom jag på mig med att blanda ihop My family is..eller My family are. Tjolahej. Det känns bra, kommer få ig i engelska när jag kommer hem.

 

Nu kommer det en massa om CISV-lägret, så om ni inte känner för att läsa allt det så kan ni ju hoppa lite...fast jag säger er, det är intressant!

 

CISV-lägret var fantastiskt underbart. Som vanligt. Fast det kändes nästan som om människorna här var liite bättre än alla andra. Så mysiga och snälla. (och rika..) Det är ju inte direkt någon nyhet att CISV är för rika personer i många länder, men eftersom Sverige inte är bland de länderna så har jag aldrig gett det en tanke riktigt. Förrän nu då, menar jag. Alla som var på lägret var rika, mer eller mindre. Alla gick på tvåspråkiga skolor, många bodde i barrios cerrados/countries (ett område av hus som är instängda med vakter vid ut/in-gångarna) och typ alla hade antingen iPhone eller Blackberry...fast de var inga snobbiga rika, de var alldeles som vanligt (jag vet, extremt fördomsfullt skrivet, men ni förstår förhoppningsvis vad jag menar). Puh.

Resan började så dåligt som den kunde göra, med att när jag kom fram till Retiro (bussterminalen i BsAs) så stal de min kamera. Min fina, älskade, Nikon:( var helt själv, och fick panik. Hittade tillslut ett par poliser som tog med mig till polis-kommissariatet. (La comisaria. Är osäker på vad det egentligen heter på svenska..) Gjorde en anmälan och snipp snapp snut så var sagan slut, och kameran skulle jag inte få tillbaks trodde dom (och tyvärr hade de rätt...) Åkte hem till en CISV-are på morgonen och åt frukost innan han skjutsade mig till mötesplatsen. Kände inte igen mig själv i början, stod helt själv och pratade med min låtsaskompis (som inte exsisterar..) och var extremt asocial, men det försvann efter ett tag, tror det var lite biverkning av stölden. Men vad vet jag.

Ja. Så de hade delat upp oss i grupper om ålder, 10-12 var village, såklart, sen kom 13-15 som summer (camp) och sen vi 16-17 som var en blandning utav seminar (camp) och JC. Var grupp typ aktuerade vad de ”var” så min fina grupp på 7 personer, vi sprang omkring och lekte JC´s med village, och på kvällarna planerade vi våra egna aktiviteter, fast med supervision utav våran fantastiska ledare Bián. Alla kände redan varandra, men det gjorde inte så mycket för de släppte verkligen in mig i gruppen och jobbade för att det skulle funka. De pratade tillochmed med mig på engelska när det blev lite för djupa diskussioner, så det var bra:) Åh, vilken campsickness (att man längtar tillbaka till lägret, för er icke-CISV-are) som kommer nu när jag sitter och skriver allt detta! Det enda dåliga med CISV haha. En av killarna, Isaac, var väldigt lik Anton (vi skippar efternamnet) och jag vet inte hur många gånger som jag kallade honom för Anton och pratade till honom på svenska. Sen när jag mådde lite halvbra så erbjöd de sig att de alla skulle kalla honom för Anton, så jag inte skulle längta hem så mycket! Haha. Så söta personer, ni anar inte. Det var lite jobbigt när jag skulle hem, eftersom de alla redan hade bestämt var, när och hur de skulle träffas dagen efter, medan jag skulle hem till Córdoba. Åkte hem till en av tjejerna, Pau, som hade en jättesnäll familj som köpte massa överlevnadsgods till hemresan och gav mig mat i massor.

 

Sawubona camp nacional Argentina 2011 = massa kärlek

 

Hey name!

Hey what?

I see you!

I´m here, que onda?

Oye chabona, oye chabona

Ven a mi zona, ven a mi zona

Que zona?

Sawubona, Sawubona!

 

Energizers är verkligen underbara (denna blev ju inte det bästa, men vi gjorde den på typ 10 minuter..)

Och därmed slutar allt babblande om Sawubona!

 

Jag kom hem, och började uppdatera mitt liv med att träffa folk i stan och hemma, hjälpte en kompis med sin engelska som han skulle skriva prov i, (det gick inte så bra..jag spekade mest spel på hans mobil och han försökte lära sig svenska..) Sen åkte vi till stan (på motorcykel vill jag tillägga, wiho!!) där jag träffade Ellen. Vi åt middag och när vi kom hem till mitt område köpte vi glass, och eftersom videobutiken ligger kanikant med glassbutiken så lät de oss hyra en film även om den var stängd..mihihi.

 

Sen blev det lite mycket skräpmat tror jag och jag blev sjuk, and that´s where we are now! Eller ja, är bättre nu sålänge jag inte äter så mycket haha. Sånt får man väl ta antar jag. Nu ikväll ska jag till en bar med min kontaktperson, Gaby, och äta nåt. Ska bli trevligt att träffa henne igen, ändå!

På söndag kommer de nya studenterna till Córdoba, hoppas att vi får träffa de snart!

 

Svar till:

Maria: Visst är det? Popcorn i stekpanna är ju faktiskt inte det vanligaste...Och det med chokladen vet jag inte, jag saknar den svenska maten i allmänhet, den är faktiskt väldigt god!:)

 

Okej, jag tror att ni, precis som jag börjar bli lite trötta på att höra om mitt liv, men jag tänkte avsluta med lite bilder!

 

Pretty girls!:D

Village-barnen:)

Acting-activity!

 

Chini och jag:) (ja, jag mixar bildtexterna svenska/engelska;))

Andy och jag, mitt i STOP

Pang/Bang i Harry Potter-form

JC´s med flera!:)

JC`s och leaders "planeringstid" (=Maffia!)

Andy, Nico och Coqui. Mitt i en pjäs!

Coqui och Isaac/Anton hahah.

Coqui och jag

Maffiaaa!

 

Pussar, totto